Känslor och kärlek

Igår sa jag för första gången i hela mitt liv att jag älskar min mamma. Blir ledsen bara jag tänker på det. Jag älskar min familj. Men det är inte förrän nu jag verkligen förstår hur mycket de betyder och hur viktiga de är för mig. Jag har varit så arg och elak de senaste veckorna pga. all medicin. Men nu är jag äntligen tillbaka till mitt normala jag.

Är inne i en väldigt jobbig period just nu. Mkt som speglar in på det, all medicin osv. Men också alla känslor som bryter ut nu när jag är fysiskt slutkörd. Jag bara skrattar när läkarna säger att något gått fel eller knas för allt går emot mig. INGET har gått rätt hitills. Nu har jag fått nå läskiga utslag också. Bara det som saknades, någon bakterie eller liknande. Kom igen. Jag orkar snart inte mer, jag säger "jag orkar inte mer" för jag gör egentligen inte det. Men måste hela tiden gräva fram ny kraft. För jag har inte råd att inte orka. För orkar jag inte, fortsätter inte kämpa. Så har jag inget val. Då dör jag. Jag måste kämpa för mitt liv. Det låter så dramatiskt. Men det är sant. Läkarna vill få iväg mina resultat till Huddinge som planerar transplantation så fort som möjligt!


Hoppas verkligen att områdena på min lever inte är tumörer. Vet inte hur jag kommer reagera om det kommer tillbaka positivit. Men den smällen tar vi då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0