Läkarbesök & tankar
Läkarbesök: Var till min läkare i onsdags. Känner mig liite lugnare & lite klokare. Pratade om allt möjligt, hur jag mår, känner och om levertransplantation. Inget svar från Uppsala än men borde ta runt en vecka eller så. När hon fått svar ska jag in igen och få reda på hur det ligger till. Så helt lugn är jag verkligen inte, känner mig väldigt nervös/stressad. Just nu känns allt SKIT. Så fort jag mår bättre och känner mig piggare så blir allt ett helvete igen. 4-5 ggr har samma sak skett och det blir bara tuffare/jobbigare att återhämta mig. Gymmade efter besöket i onsdags, doctors orders var att ta det lugnt, men det glömde jag så klart helt bort! Skakade som ett löv och gårdagen var ett mindre helvete. Menmen! Så kan det gå. Älskar man att gymma så gör man.
Men sen när man är själv igen snurrar allt det hemska och jobbiga runt i knoppen. Jag har varit rätt så lugn hitills & kännt mig ganska stark (vilket min läkare påpekat några gånger, men jag erkände som sagt i onsdags att nu känns det bara skit och allt känns värdelöst), efter det senaste som hände när mina värden blev skyhöga osv. (dem är fortf. på tok för höga, fick ta prover i onsdags för att det går snigelfart neråt) så blev det bara för mycket.
Jag går iaf på kortison nu igen, dock bara en tablett om dagen i 2 veckor sen ½ tablett 3:e veckan. Detta är för att mina utslag som jag får när mina levervärden blir dåliga inte vill försvinna. Ser ut som en jävla prickikorv. Varje morgon tar jag 2 tabletter omeprazol istället för 1 eftersom jag får så ont i magen när jag äter och mår illa. Dvitamin och kalcium tabletter & ytterligare ett läkemedel jag tar innan maten, så jag inte ska må så förbaskat illa!
Anna var här igår kväll, vi åt hamburgare med pommes frites & fruktsallad till efterrätt. Såå gott och jag fick i mig allt! Helt otroligt. Jag som äter som en liten mus. Skrattade så vi grät vid några tillfällen. Magmusklerna fick sig en genomkörare vill jag lov! Sen kikade vi på senaste American Idol. En kanon kul kväll som fick mig att glömma allt det jobbiga ett tag. Anna är bra hon! Den enda av mina vänner som jag känner mig riktigt bekväm att prata sjukdom med. Hon har ju sett mig när jag mått som sämst. Ingen trevlig syn det inte!
Men sen när man är själv igen snurrar allt det hemska och jobbiga runt i knoppen. Jag har varit rätt så lugn hitills & kännt mig ganska stark (vilket min läkare påpekat några gånger, men jag erkände som sagt i onsdags att nu känns det bara skit och allt känns värdelöst), efter det senaste som hände när mina värden blev skyhöga osv. (dem är fortf. på tok för höga, fick ta prover i onsdags för att det går snigelfart neråt) så blev det bara för mycket.
Jag går iaf på kortison nu igen, dock bara en tablett om dagen i 2 veckor sen ½ tablett 3:e veckan. Detta är för att mina utslag som jag får när mina levervärden blir dåliga inte vill försvinna. Ser ut som en jävla prickikorv. Varje morgon tar jag 2 tabletter omeprazol istället för 1 eftersom jag får så ont i magen när jag äter och mår illa. Dvitamin och kalcium tabletter & ytterligare ett läkemedel jag tar innan maten, så jag inte ska må så förbaskat illa!
Nej nu ska jag bege mig ut i det härliga vädret med snarkandes mini! Under långrundan igår så räckte det med hoodtröja. Idag också hoppas jag! Man mår iaf lite bättre av det finfina solskenet. Love it.
Kommentarer
Trackback
